Rönge hålaNiels Ebbesen tittade ut över de som samlats i huvudlägret vid Rönge håla. Där fanns mellan tjugo och trettio män och några kvinnor. Fler än han bett komma dit så han såg sig undrande omkring. Gotfred höll ännu på med skjutövningar. En av de nya rekryterna hade visat sig var en duglig skytt, men bara med sin egen svaga jaktbåge. När han skulle försöka spänna Gotfreds kraftiga långbåge så hade det inte gått alls. Inte förrän Gotfred visat honom att han inte skulle hålla bågen och dra i strängen, utan istället hålla strängen stilla och skjuta bågen ifrån sig. Då gick det! Nåja han skulle inte ta del i striderna till en början, utan bara hjälpa till med att hålla deras läger i skick. Efter en stund kände han igen en av männen som stog lite skymd bakom några av de andra. Det var unge Kristiern Vendelbo från Skjern borg uppe i Karmark vid Nörreå intill vägen mellan Randers och Viborg, som försökt måla sig till oigenkännlighet. Marskens son. Han vinkade fram honom och de gick några steg åt sidan. – Du vet att du behövs som vår kunskapare vid din fars borg. Eller hur? Kristiern sa inget utan skruvade bara generat på sig. – Tror du verkligen att ingen ser att du är en välboren man i den där förklädnaden? fortsatte Niels. Nu blir Kristiern lätt röd i ansiktet, så besvärad blir han tydligen av den milda tillrättavisningen. Kristiern drar av sig sin förklädnad och kliver till sidan. Niels tittade ut över de församlade igen. – Kan alla med lapp över ena ögat träda fram! Fyra män kliver fram. – Tror ni inte det verkar lite underligt ifall det blir känt att fyra man bland stigmännen i skogarna mellan Gudenå och Nörreå bara har ett enda öga? Niels kände igen en av männen som Kristierns vän Sven Jensen Skobe. Han kallade honom till sig och tog honom till sidan. – Du vet att vi inte får riskera våra fränder och vårt skydd här i trakten så du som är lite för välkänd får allt nöja dig med andra uppgifter. Det stora arbetet blir att skaffa fram den kunskap vi behöver så vi kan slå till där det känns som mest för fogden inne i Randers. Och för greven, utan att vi riskerar särskilt mycket. Det vet du! Så ta av dig den där utstyrseln. Ert kunskapande är både svårare och viktigare än vårt uppdrag. Vi som tar striden är helt beroende av att du och de andra gör ett bra jobb! Våra liv ligger i era händer! Sven nickade och sa lite generat: – Lycka till i morgon! Niels vände sig till de tre andra med ögonlappar. – Ni vet att ni liknar varandra på pricken så vilka av er skall hitta på något annat? Prata med Alain. Han pekade på Alain. Det var ledaren för den gycklargrupp som hjälpt Gotfred in i Skanderborg förra hösten. Han och hela hans grupp hade sökt Niels beskydd på Bidstrup över vintern. Sedan hade Alain och några till blivit kvar där när de andra gycklarna reste söderut på våren och han var nu bas för förklädnaden med uppgift att se till att ingen blev igenkänd. Men också för att se till att de såg så skrämmande ut att det satte skräck i de trupper de attackerade. Niels vände sig mot de församlade igen. Då klev två stycken till åt sidan innan han hann säga något, även de unga söner till traktens stormän. Pojkar som var underställda Kristiern som hans kunskapare och egentligen inte ens borde känna till lägerplatsen. Han fick visst redan ta ett allvarligt samtal till med unge Kristiern för att reda ut vem som varit lösmynt den här gången. Nåja det verkade då i varje fall inte vara så att de skulle få svårt att hitta frivilliga rekryter. Ja nu såg det allt ut till att stämma lite bättre med de män han hade kallat. Han klev upp på en stubbe och tog ordet. – Ni som inte skall vara här avlägsnar er omgående för nu är det allvar. Bäst att så få vet vad som är på gång som möjligt. Han väntade tyst på att Kristiern, Sven och de andra hann ge sig av. De gick iväg under skratt, lyckönskningar och avundsjuka skämt. När det var tyst och lugnt igen stog han och tittade på de två kvinnorna i gruppen. Två kvinnor med armborstar. Han tittade undrande på Gotfred som ryckte på axlarna. Sedan gick Gotfred bort till ett träd och skar ett litet märke i barken och en av kvinnorna som förstått utan ord spände sin båge med hjälp av foten i spänngaffeln. Sedan satte hon sin korta pil mitt i märket varefter hon pekade på den andra kvinnan och sa: – Det var hon som lärde mig skjuta. Spännbågarna har vi efter våra män som stupade tillsammans med Peder Hase vid Taphede. Margrete Galskyt skickade hit oss. Gotfred log brett. Niels skakade uppgivet på huvudet och sedan klev han upp på stubben igen. – Titta noga på den här pinnen! Lär er tecknen på budkavlarna! Den här med pilen kallar er till huvudlägret. Den med ormen på kallar er till norra lägret. Ja det skall visst föreställa Nörreå och inte en orm. Får ni budkavlen med hjortkronan på så är det östra lägret ni skall bege er till. Antalet knutar på läderremmen säger er hur många nätter efter fullmåne eller halvmåne som vi samlas. Inget kommer att berättas om ert uppdrag före samlingen. De olika budbärarna kommer inte ens att ha en aning om det. Bär aldrig några andra vapen än de ni bär till vardags. De vapen ni behöver finns i lägren. Alla ni som är här känner inte varandra till namn. Låt det förbli så. Använd era verkliga förnamn men inte mer för det är bäst för allas vår säkerhet. Inte ens jag känner er alla. Kände ni igen någon av de som lämnade oss nyss så glöm bort dom. Möter ni någon här som ni inte redan känner någon annan stans så hälsa inte utom så som ni hälsar på en främling. Får ni budkavlen med varghuvudet eller hör den här hornsignalen. Silas höll upp sitt jakthorn och blåste några toner. – Ja hör ni detta då är det nödläge. Då beger ni er enskilt till de olika platser som ni fått veta en och en och där får ni besked om vart och hur ni skall ta er vidare. Några frågor? Han såg sig runt igen. – Hör upp nu! Det här är inte bara vårt första stora möte utan nu är det allvar! Var och en beger sig i liten grupp över till norra lägret. Tvätta er rena från maskeringsfärgerna för Alain följer med och ger er ny maskering i morgon. De som inte vet vägen säger till. Inga vapen tas med härifrån utan Gotfreds godkännande för de vapen ni behöver finns redan i norra lägret. Vi slår till vid Taphede och vi har valt att låta vårt första anfall ske just där för att hämnas nederlaget förra året. Det var allt! Några frågor? |
|
