Vem var frihetskämpen Niels Ebbesen? |
Myt och verklighet
En artikel publicerad i Siden SAXO nr 4 2010, Danmarks största historiska magasin.
Den utgår från mitt föredrag om Niels som hölls
på Aarhus
Middelaldermarked 16/7. Delar
av det hölls också på Medeltidsveckan i Visby.
Niels Ebbesen har varit en frihetshjälte för
generationer! Inte minst för motståndsmännen under 2:a världskriget.
Men vem var han egentligen? Och vad är myt och verklighet i historierna
om honom? Vår främsta källa är ”Jyske krønike”
från 1342 och några andra mindre samtida källor. Mest känd är
beskrivningen i ”Niels Ebbesen visen”, men den första kopia vi
känner till är nerskriven först några hundra år senare. Visan har
uppenbarligen skrivits om och förändrats på vägen då den motsäger
sig själv. Dödades greven på dagen eller natten t.ex? Fast numera kan
vi faktiskt säga att visan stämmer bättre än många forskare vågat
tro. Det bevisas av min forskning om Niels fränder. En forskning som
placerar många av Niels Ebbesens fränder i Sönderjylland, och som även
förklarar varför det var Johannes G Limbek som betalade greve Gerts
blodsbot för Niels söners räkning 1351. Något som t.ex. förundrar
professor Niels Skyum-Nielsen i hans bok "Fruer og Vildmænd II". Inte många känner till hur nära det var att
riket Danmark försvann helt och hållet den gången under den tid på
1330-talet som brukar kallas för ”den kungalösa tiden”. Hela riket
var bortpantat till främmande furstar! Den störste av pantherrarna,
greve Gert av Holstein, hade börjat kalla sig för hertig av Jylland och
hans mål var tydligt. Fyn hade han redan gjort till en del av sitt
arvrike ”för tid och evighet”. Nu skulle Jylland gå samma väg!
Upprorsmännen från hösten 1339 skulle kväsas. Tidigt våren 1340
tågade greve Gert upp i Jylland med en enorm legohär på 11 000
man. Det är den största
här vi ser i norden på lång tid! Den bestod främst av holsteinare,
tyskar och valloner där många var stridsvana tillfälligt sysslolösa
kämpar från 100-årskriget. Gårdar och borgar brann! Vedergällningen
mot de som lett upproret hösten innan blev hård. Den 1 april befann
sig så greve Gert i Randers med 4 000 man. En rad borgar i trakten
hade erövrats. Som drost Peder Vendelbos borg Skjern vid Nörreå väster
om Randers. Släkten Broks borg Estrup och släkten Munks borg Holbäk i
öster. Och drostsläkten
Panters borg Clausholm söder om staden. Läget såg mycket dystert
ut... |
Klassisk bild av Niels och
hans män på flykt Jyske krønike: I året 1340 drog
grev Gerhard af Holsten op i Jylland med en stor hær og havde med sig
mere end 11 tusind mand krigsfolk, idet han ville udrydde alle Jyllands
stormænd og overdrage dette land til sine tyskere. En del af hæren
havde han imidlertid med sig, en del sendte han med sine to sønner til
andre egne i Jylland. Mens han selv opholdt sig i Randers, kom en vis
jysk væbner ved navn Niels Ebbesen, der ialt havde 47 følgesvende, den
første dag i april ved nattetid til byen Randers over broen. På vejen
til grevens logi lod de trommerne røre og satte ild på byen, så trængte
han ind med vold, og selv gik han ind til greven sammen med andre og dræbte
ham dristigt, samtidig med at der var 4000 mand tropper af grevens hær
i byen. Da det var gjort, og han ville flygte ad broen, blev han
forfulgt af flere bannere af grevens tropper. Dem holdt han i den grad
stangen, at han dræbte to af deres meget fornemme riddere ligesom flere
andre, således undslap han sammen med sine, da de havde kastet broens
planker af bag sig, og han mistede ingen uden én. Men da den nævnte
greve var død, vendte hele hans store hær med skam hjem til deres eget
og efterlod de skatter, der var lovet eller som de havde fået, og
desuden blev mange af dem dræbt i baghold fra danskerne. Script. rer. Dan. II.392.
Oversat af Rikke Agnete Olsen Jyske Krønike, Århus 1995. s.
43f. |
Ett huvudlöst dåd Flera samtida källor bekräftar att greven låg sjuk, vilket gör att den del av myten som berättar om ett möte mellan Niels och greven just dagen före dråpet knappast kan stämma. Ett möte som ibland sägs ha skett på Gudenås strand. Dråp ses vid denna tid som lagligt, bara man har sagt till i förväg. Till exempel genom att lysa fejd på tinget. Mord däremot leder till att man blir fredlös. Viktigt enligt den tidens sed är att inte lämna platsen utan att utropa sitt dåd, och det gör Niels och hans män. De tågar ut med virvlande trummor och talar om att greven är död. Något övermodigt kan man tycka då de är omgivna av 4 000 fiender. Men flykten är väl förberedd! De flyr ut genom södra porten och över Randers bro till Fruerlund där de lämnat sina hästar och bron, den rivs bakom dom! Och det av en enda man, Sven Tröst. Sven sägs ha stupat på kuppen, dessutom som den ende av Niels män. På vägen ut ur Randers dräps två förnäma riddare, Ove Hase och Henrik von Vittinghusen. Även namnet på livvaktens befallningsman Otto von Schenkenberg är känt då han senare anklagas för svek av grevesönerna. Ove Hase räknas som Niels svåger då Oves dotter är gift med Niels bror Elef Ebbesen. Även Ove sägs ha blivit dräpt av Niels själv. Dråpet på greven ledde till att den enorma legohären upplöstes och tågade hemåt under plundring. Några veckor senare förhandlar sig Valdemar Atterdag till ett pyttelitet rike uppe vid Limfjorden. Villkoret är att han måste gifta sig med greve Gerts unga dotter. Men detta ändras till att bli med Gerts systerdotter Helvig av Sönderjylland, syster till hertig Valdemar. Valdemar Atterdags äldste broder, faderns krönte medkung Erik Kristofferson, hade stupat tidigare. Mellanbrodern hertig Otto av Lolland och Estland satt fängslad efter nederlaget vid Taphede 1334. Nu blev istället deras unge bror Valdemar kung. Danmark hade återuppstått! Slagen vid Skjern och Skanderborg Striden vid Skanderborg blev en mycket dyrköpt seger för Järn-Henrik då många faller på bägge sidor. I detta slag stupar troligen fler än vi ser på länge i norden. Även en eller flera bröder till Niels sägs ha stupat. Förmodligen så blir de steglade efter att först ha stupat eller sårats under striderna. Järn-Henrik blir sedan kung Valdemars värste fiende under många långa strider. Varför
brakade riket samman under 1330-talet? Samtidigt som denna väldiga väderförändring slog till så höll kung Erik Menved på att försöka återerövra hela norra Tyskland. Han ville göra Danmark till Europas största rike ännu en gång, så som det varit 100 år tidigare. Ett tag såg det ut att gå bra! 1311 så hyllades han utanför Rostock av en lång rad nordtyska hertigar, grevar, ärkebiskopar och biskopar som deras herre. 948 riddare deltog i hyllningen! Men för att betala de dyra legotrupperna så hade kung Erik gjort som man brukade och sålt framtida skatteintäkter genom att panta bort delar av riket. Men genom jordbrukskrisen, som alltså inte bara blev till några få nödår, så revs hela skatteunderlaget undan och panterna kunde inte lösas! Eriks bror Kristoffer fick överta rena konkursboet, vilket blev till en fortsatt rutschkana nedåt. Till slut bodde kung Kristoffer i en lånad bondstuga på Lolland. Och kanske var det så som det står i många historieböcker, att bondstugan tändes eld på över hans huvud och att han dog lite senare av skadorna. Kanske är till och med traditionen som säger att stugan tändes på av två danska riddare sann. Förmodligen i så fall därför att de var sura på att Kristoffer försökte sig på att använda det enda rättighet han hade kvar, rätten att slå nya mynt. Dvs. kräva in andras penningar och ge tillbaks mynt med mindre metallvärde. Niels
Ebbesens motiv? Ett
viktigt skäl till motståndet mot greve Gert var de många stora
skillnaderna mellan jydsk och tysk lag. De
danska stormännen hade t.ex. mycket stark rätt till sin jord, mens de
tyska var helt beroende av sin furste. Något som fick holsteinska ätter
till att försöka gifta in sig i danska ätter för att vinna arvsrätt
till sin jord. Det fanns också kvar många fria
skattebönder i Danmark vid denna tid som nu kämpade för att få behålla sin frihet. Niels
Ebbesen träder då fram som en folkets man. En man som stod i ledningen
både för adel och fattigbönder. Fast
kanske var det helt enkelt som så att Niels Ebbesen var hertigens utsände
dråpare då våren 1340? Utsänd därför att hertigen av sin morbror
greve Gert i januari tvingats skriva på ett icke bindande preliminäravtal
på omöjliga villkor. Villkor som innebar att hertigen skulle lämna
ifrån sig Sönderjylland och istället få norra Jylland. Och det med
panter han omöjligen kunde lösa in! Kanske kom grevesönerna nära
sanningen när de senare
anklagade hertig Valdemar av Sönderjylland för att stödja Niels? Och
när vi numera vet att massor av Niels fränder fanns just nere i Sönderjylland,
så gör detta det bara än mer troligt att Niels verkligen var
hertigens man. Greve
Gerts blodsbot Johannes/Henneke är på flera sätt släkt med
Niels Ebbesen. Dels därför att han är gift med Katrine, en dotter
till Jakob Roost (Lange-Frost). Jakob är Niels frände genom att hans
båda söner, efter Niels död, blir gifta med Jakobs brorsdöttrar. Men det
riktigt viktiga bandet finner vi genom Johannes halvsyskon. Johannes far
Gotskalk
Limbek var gift med en av de mäktiga syskonen Gyllenstierna, där en av
dom, Erik Nielsen, var Valdemar Atterdags andre danske marsk. Gotskalks
änka blev så
omgift med en från släkten Banner. Det kan vi se av att hennes son
Claus Kuddy Limbek för släkten Banners vapen. |
|
Johannes var Niels svåger Johannes fosterfar tycks ha varit Tage Esbernsen (Banner/Emmiksen) som för samma snedställda vapen som sin son Claus Kuddy Limbek. Det gör Johannes Limbek till halvbror till Niels Ebbesens hustru! Niels hustrus helbröder är då riddarna Claus Kuddy Limbek och Esbern Tagesen. En av Niels Ebbesens söner heter just Tage efter sin morfar. Tage och hans bror Peder blir gifta med Jakob Roosts brorsdöttrar. Gifta med två systrar till marsk Anders Frost och Niels Eisen, och barnen tar mödrarnas namn Frost. |
Claus Kuddy beseglar med en från vänster skrådelt vapen. Sigillet är borttappat (DAS). |
Vi ser t.ex. senare att Esbern Tagesens söner ger en gård till Niels Eisens arvingar. Arvingar som uttryckligen kallas för Niels Ebbesens fränder. Helt enkelt därför att Esbern är Niels Ebbesens svåger och att Niels Eisen är bror till Niels sonhustrur! Grevens blodsbot betalas av Johannes under det andra peståret 1351 samtidigt som det blir ett stilleståndsavtal mellan grevesönerna och hertig Valdemar av Sönderjylland. Detta brukar kallas för det första av de tre upproren mot kung Valdemar, men förmodligen så ser vi här helt enkelt ett framtvingat avtal därför att pestens härjningar gör fortsatt krig omöjligt. Något vi också ser hända gång på gång nere i Europa just då. Det hela är ett mycket besvärligt avtal där gisslan utväxlas som garanti. Besvärligt helt enkelt därför att många jyllänningar svurit trohet både till hertigen och kungen. Hela upplägget av Jyllands lösen från 1340 bygger ju på ett mycket nära samarbete mellan kungens och hertigens män. Niels Bugge reser till kungen och försöker få till en förlikning, men misslyckas. Det är under hemresan efter ett annat förlikningsmöte 1358 mitt under det andra upproret som han blir dräpt, troligen på kungens uppdrag. De tre
männen i Niels
Ebbesen visen Tavla 1 gjord av Steffen Harpsøe, Siden SAXO. (Öppna som tydlig pdf-fil).
En tvekamp med dödlig utgång Ingeborg Sappis förste man Brune Erik kämpar i en tvekamp med Niels Bugges far Bugge Nielsen. Vad den striden handlar om kan vi bara ana. Brune Erik är marsk Erik Nielsen Banners son. Den marsk Erik som är kung Valdemars förste danske marsk, och som har samma namn som den andre marsken, Erik Nielsen Gyldenstierna. Men tvekampen leder till att både Bugge Nielsen och Brune Erik dör! Det dubbla giftermålet där Niels Bugge och Ingeborg Valdemarsdater gifter in sig i släkten Eberstein bör nog ses som en fredsöverenskommelse efter den tvekampen. Även Brune Eriks bror Niels Eriksen Röd dräps. Detta av kungens män då han vägrar att bli arresterad 1355. När Niels Eisen, brodern till Niels Ebbesens svärdöttrar, dör försöker Valdemar Sappi få del i arvet. Kanske därför att Niels tidigare fått överta gods efter Valdemars halvbror Tord Jakobsen från Roost. Niels Eisens arvingar är bland annat Niels Ebbesens söner och Gro Gevertsdater av släkten Kid/Staverskov. Gro är dessutom samägare till Kjeldkjaer med släkten Panter och Inge Frost (g. Jens Ferke, kungens borgherre på Söborg). Inge är antingen en dotter till någon av bröderna Niels Eisen och Anders Frost, eller en sondotter till Niels Ebbesen. En av handlingarna kring gården beseglas av Esbern Tagesen. Begripligt när vi vet att han är Niels Ebbesens svåger.
Bröderna Tage och Peder Nielsens fränder
[Før
1403 19. juli] Bevittnare är Elef Elefsen
som är Niels Ebbesens brorson, samt Johan Skarpenberg som är gift med
Niels Bugges dotter. Beseglare är Peder Nielsen Gyldenstierna av
Fårtoft, senare till Ågård, som är gift med Anne Jakobsdater från
Roost. Peders syster är gift med Elef Elefsen. Banden till Kid/Staverskov ser vi kanske
tydligast hos arvtagarna till Valdemar Sappis Arnsholm. De är Valdemars
kusin Erik Abelsen Rind av en annan frillogren från hertigsläkten,
samt Katrine Eriksdater Urne av släkten Banner. Katrine är ättling
till marsk Erik Nielsen. Hennes farfar är den med Bugge Nielsen i
envigen stupade Brune Erik och farmodern är Ingeborg Valdemarsdater
Sappi. Namnet Urne har Katrine efter sin mor, hr Lage Urnes dotter. Katrines
arvingar är bland annat bröderna Astradsen (Kid/Staverskov, Urnegård/Nebbegård)
och själv är hon ägare både till Arnsholm vid Roost och till Roager. Dvs
ägare till gården Vesterbäck i Roager där skogen Staverskov ligger. Ättlingarna
till Vogn Nielsen (Vognsen/Jul av Sönderjylland) är också
hennes arvingar, vilket som jag ser det visar att hertigens justitiar Vogn
Nielsen var en bror
till kungens marsk Erik Nielsen Banner. Peder Munk dy; Niels och Johannes
frände (stycket saknas i SidenSAXO) 1347 10 jan: Tingsvittne av samma ting visar
oss, att nu är godsöverlåtelsen i ordning. De som är Niels Ebbesens
(söners) förlovare är Niels bror Esge Ebbesen Krook, Poul Glob samt marsk Erik
Nielsen (Gyldenstierne). På baksidan av handlingen står det:
”Torkild förklarar dessutom Erik Nielsen marsk, Poul Glob, Esger
Ebbesen och Peder Munk dy fri från tilltal”. Det hela handlar om att
Torkilds son Niels Hval blev tillfångatagen, trots att han hade fri
lejd. Den mest spännande här är riddaren Peder
Jensen Munk dy. Han är förmyndare för Niels Ebbesens svåger Johannes
G Limbeks och Katrine från Roosts dotterbarn med Sven Jensen (Skobe/Splitaf).
Peder Munk dy bör vara bror till Trugild Jonsen af Stenballe (Benderup),
vars ene son Jep Trugildsen är fogde på Kalö. Det ser vi av det att
Jeps bror Anders Trugildsen får tre gårdar av fru Karine, Sven Jensen
dy:s änka. Dvs den Sven Jensen som fejdar med Niels Ebbesens söner,
tillsammans med Torkild Hvals son Niels/Jens Hval och Peder Kid. Det har ofta hävdats att Niels Ebbesens hustru är en dotter till Markvard Skinkel utifrån det att arvegods efter Markvard används för att betala mässor för Niels Ebbesen av hans söner 1405 (mässorna skulle läsas för Niels söner, sonhustrur och sonson Jens Frost, DRB). Men det finns många sätt som det arvegodset kan ha kommit till Tage och Peder Nielsen. Markvards huvudarvinge är Otto Skele Skinkel, och en av hans svärsöner är hr Jens Skram. Peders sondotter Cecilie Frost var gift med Niels Skram, arvinge till sin farbror hr Jens Skram. Och detta gifte sker innan mässorna 1405. Detta och mycket annat gör att vi lugnt kan kasta bort teorin om att Niels hustru är en Skinkel. Tavla 2 gjord av Steffen Harpsøe, Siden SAXO. (Öppna som tydlig pdf-fil).
Tre dråp
|
|
Genom Albret Rytters änka hittar vi
Niels hustru Albret Rytters änka Marine/Anne blir omgift med Niels Eisens arvinge Jep Kirt, son av Niels Eisens och Anders Frosts ene syster Margrete. De vars två systrar Elisabeth och Cecilie är gifta med Tage och Peder Nielsen. Och det är också hans och Marines dotter Ingeborg (Skeel eller Kirt) som får gården Spangsbjerg av Niels Ebbesens svåger Esbern Tagesens söner. Niels Ebbesens ättling
bortrövad!
|
Från Siden SAXO om boken Johannes G. Limbek var inte bara mellanhand vid utbetalningen av Grev Gerts blodsbot, han var Niels Ebbesens frände. Niels Ebbesens söner blir inte gifta med två av Niels brors (Esge Ebbesen Krok) döttrar; de blev gift med döttrarna av en annan Esge Ebbesen, nämligen Esge Ebbesen Frost. Döttrarna var således systrar till Niels Eisen och marsk Anders Frost. Niels Ebbesens hustru var inte dotter till Markvard Skinkel, men till Tage Esbernsen. Hustrun var således halvsyster till Johannes G. Limbek, och Hr. Claus Kuddy Limbek och Hr. Esbern Tagesen var hennes helbröder. |
Det är så
en av Anders söner Erik Styggesen som rövar bort Niels Ebbesens ättling
Kirsten Skram. Fast det tycks som om de många långdragna fejderna
kanske ändå delvis får ett slut här, då Mogens Ebbesen Galt, son till den
av marsk Peder Skram dräpte Ebbe Galt, blir gift med en av Eriks
systrar. Och att en annan syster till brudrövaren blir gift med en
yngre Niels Skram. De styvsinnade jydarna? En sak har jag dock blivit övertygad om under
mina studier av Niels Ebbesen och hans fränder. Hertig Valdemar är en
kraftigt underskattad person i den danska historien. Ibland undrar jag
till och med om det inte är honom istället för Valdemar Atterdag vi
skall tacka för att det danska riket återuppstod! |
|
Anders
Horneman Blomström Lärare och författare Viktiga artiklar: Albret Rytters rustning på målningen är en kyrassiärrustning från ca 1610 - 1640. Så målningen är gjord långt senare. Troligen utifrån en äldre nu förlorad målning. Just denna rustning var populär på målningar så sent som på 1800-talet.
Niels Ebbesen och släkten med hjorten i vapnet
|