Vem var frihetskämpen Niels Ebbesen? 
  
Myt och verklighet

En artikel publicerad i Siden SAXO nr 4 2010, Danmarks största historiska magasin. Den utgår från mitt föredrag om Niels som hölls på Aarhus Middelaldermarked 16/7. Delar av det hölls också på Medeltidsveckan i Visby.

Det här är en studie av Niels Ebbesen som kastar nytt ljus över honom och hans fränder. Men som också ger en delvis ny bild av de maktgrupperingar som var drivande i återskapandet av danska riket. Och som sätter hertig Valdemar i fokus. Är hertigen kanske en kraftigt undervärderad person i dansk historia? Artikelförfattaren har skrivit romanen ”Rovriddarnas tid” om Niels Ebbesen. En bok som ger en ny bild av en mycket dramatisk period i nordens historia. Boken bygger på de forskningsresultat som presenteras här.

Niels Ebbesen har varit en frihetshjälte för generationer! Inte minst för motståndsmännen under 2:a världskriget. Men vem var han egentligen? Och vad är myt och verklighet i historierna om honom? Vår främsta källa är ”Jyske krønike” från 1342 och några andra mindre samtida källor. Mest känd är beskrivningen i ”Niels Ebbesen visen”, men den första kopia vi känner till är nerskriven först några hundra år senare. Visan har uppenbarligen skrivits om och förändrats på vägen då den motsäger sig själv. Dödades greven på dagen eller natten t.ex? Fast numera kan vi faktiskt säga att visan stämmer bättre än många forskare vågat tro. Det bevisas av min forskning om Niels fränder. En forskning som placerar många av Niels Ebbesens fränder i Sönderjylland, och som även förklarar varför det var Johannes G Limbek som betalade greve Gerts blodsbot för Niels söners räkning 1351. Något som t.ex. förundrar professor Niels Skyum-Nielsen i hans bok "Fruer og Vildmænd II".  

Inte många känner till hur nära det var att riket Danmark försvann helt och hållet den gången under den tid på 1330-talet som brukar kallas för ”den kungalösa tiden”. Hela riket var bortpantat till främmande furstar! Den störste av pantherrarna, greve Gert av Holstein, hade börjat kalla sig för hertig av Jylland och hans mål var tydligt. Fyn hade han redan gjort till en del av sitt arvrike ”för tid och evighet”. Nu skulle Jylland gå samma väg! Upprorsmännen från hösten 1339 skulle kväsas. Tidigt våren 1340 tågade greve Gert upp i Jylland med en enorm legohär på 11 000 man. Det är den största här vi ser i norden på lång tid! Den bestod främst av holsteinare, tyskar och valloner där många var stridsvana tillfälligt sysslolösa kämpar från 100-årskriget. Gårdar och borgar brann! Vedergällningen mot de som lett upproret hösten innan blev hård. Den 1 april befann sig så greve Gert i Randers med 4 000 man. En rad borgar i trakten hade erövrats. Som drost Peder Vendelbos borg Skjern vid Nörreå väster om Randers. Släkten Broks borg Estrup och släkten Munks borg Holbäk i öster. Och drostsläkten Panters borg Clausholm söder om staden. Läget såg mycket dystert ut...

       Klassisk bild av Niels och hans män på flykt
      Målning från 1891 av Rasmus Christiansen

Artikeln i Siden SAXO som pdf

Jyske krønike: 
Om Niels Ebbesen (omkr. 1342)

I året 1340 drog grev Gerhard af Holsten op i Jylland med en stor hær og havde med sig mere end 11 tusind mand krigsfolk, idet han ville udrydde alle Jyllands stormænd og overdrage dette land til sine tyskere. En del af hæren havde han imidlertid med sig, en del sendte han med sine to sønner til andre egne i Jylland. Mens han selv opholdt sig i Randers, kom en vis jysk væbner ved navn Niels Ebbesen, der ialt havde 47 følgesvende, den første dag i april ved nattetid til byen Randers over broen. På vejen til grevens logi lod de trommerne røre og satte ild på byen, så trængte han ind med vold, og selv gik han ind til greven sammen med andre og dræbte ham dristigt, samtidig med at der var 4000 mand tropper af grevens hær i byen. Da det var gjort, og han ville flygte ad broen, blev han forfulgt af flere bannere af grevens tropper. Dem holdt han i den grad stangen, at han dræbte to af deres meget fornemme riddere ligesom flere andre, således undslap han sammen med sine, da de havde kastet broens planker af bag sig, og han mistede ingen uden én. Men da den nævnte greve var død, vendte hele hans store hær med skam hjem til deres eget og efterlod de skatter, der var lovet eller som de havde fået, og desuden blev mange af dem dræbt i baghold fra danskerne.
Samme år, den 2. maj, dræbte samme Niels Ebbesen mange tyske ved Skjern Å, hvor de var ved at bygge en borg til danskernes fordærv. Men det samme år, da samme Niels Ebbesen belejrede borgen Skanderborg blev han angrebet af en stor tysk hær, der kom over ham på Alle Sjæles dag. Han gav dem hård kamp, men selv bukkede han under dér og ligeledes andre danske væbnere.

Script. rer. Dan. II.392. Oversat af Rikke Agnete Olsen Jyske Krønike, Århus 1995. s. 43f.
banner: hærafdeling, antallet af mand skifter.  Alle Sjæles dag: 2. november. 

Ett huvudlöst dåd
Då blev greve Gert allvarligt sjuk och hamnade i säng inne i Randers. Det ger upprorskämparna den tid de behöver för att hinna slå till. Sent på dagen, eller möjligen på natten den 1 april, så tågar Niels Ebbesen in i staden i täten för 47 man. Förmodligen under förevändning att de är legosoldater som söker arbete. Några är säkert redan inne i staden, andra förbereder flykten. Niels och hans män vet var greven finns och bryter sig in. Samtidigt så sätts delar av staden i brand för att förvirra livvakterna. Väl där inne så hugger Niels huvudet av greven, och det över sängstolpen säger traditionen!

Flera samtida källor bekräftar att greven låg sjuk, vilket gör att den del av myten som berättar om ett möte mellan Niels och greven just dagen före dråpet knappast kan stämma. Ett möte som ibland sägs ha skett på Gudenås strand. Dråp ses vid denna tid som lagligt, bara man har sagt till i förväg. Till exempel genom att lysa fejd på tinget. Mord däremot leder till att man blir fredlös. Viktigt enligt den tidens sed är att inte lämna platsen utan att utropa sitt dåd, och det gör Niels och hans män. De tågar ut med virvlande trummor och talar om att greven är död. Något övermodigt kan man tycka då de är omgivna av 4 000 fiender.

Men flykten är väl förberedd! De flyr ut genom södra porten och över Randers bro till Fruerlund där de lämnat sina hästar och bron, den rivs bakom dom! Och det av en enda man, Sven Tröst. Sven sägs ha stupat på kuppen, dessutom som den ende av Niels män. På vägen ut ur Randers dräps två förnäma riddare, Ove Hase och Henrik von Vittinghusen. Även namnet på livvaktens befallningsman Otto von Schenkenberg är känt då han senare anklagas för svek av grevesönerna. Ove Hase räknas som Niels svåger då Oves dotter är gift med Niels bror Elef Ebbesen. Även Ove sägs ha blivit dräpt av Niels själv.

Dråpet på greven ledde till att den enorma legohären upplöstes och tågade hemåt under plundring. Några veckor senare förhandlar sig Valdemar Atterdag till ett pyttelitet rike uppe vid Limfjorden. Villkoret är att han måste gifta sig med greve Gerts unga dotter. Men detta ändras till att bli med Gerts systerdotter Helvig av Sönderjylland, syster till hertig Valdemar. Valdemar Atterdags äldste broder, faderns krönte medkung Erik Kristofferson, hade stupat tidigare. Mellanbrodern hertig Otto av Lolland och Estland satt fängslad efter nederlaget vid Taphede 1334. Nu blev istället deras unge bror Valdemar kung. Danmark hade återuppstått!

Slagen vid Skjern och Skanderborg
Några veckor efter grevedråpet återerövrar Niels Ebbesen borgen Skjern vid Nörreå som holsteinska eftersläntrare försöker göra till en starkt fäste. Denna borg ligger inte vid Skjern å långt borta i väster så som det brukar beskrivas. Något som också bekräftas av andra forskare i en artikel senare i höst. Förr så hette Nörreå, just Skjern å. Vi vet också att Niels strider borta i väster straxt söder om Limfjorden. Men hans sista strid, den sker den 2 november 1340 vid den belägrade borgen Skanderborg. Grevens äldste son Järn-Henrik skyndar till de belägrades undsättning med en ryttartrupp och i ett stort slag stupar Niels tillsammans med 2 000 danskar och mängder av holsteinare. De danska belägrarna försökte försvara sig i en vagnborg på en kulle vid Ladegårdsbacken, ungefär där bangården ligger idag. Enligt en tradition så var biskop Sven på väg med en ryttartrupp för att förstärka de danske, men red fel och kom försent till slaget.

Striden vid Skanderborg blev en mycket dyrköpt seger för Järn-Henrik då många faller på bägge sidor. I detta slag stupar troligen fler än vi ser på länge i norden. Även en eller flera bröder till Niels sägs ha stupat. Förmodligen så blir de steglade efter att först ha stupat eller sårats under striderna. Järn-Henrik blir sedan kung Valdemars värste fiende under många långa strider.

Varför brakade riket samman under 1330-talet?
Krisen var först och främst en långvarig jordbrukskris som slog till i början av århundradet. Värst var regnen och torkan 1311 till 1317. Skördarna sjönk med en tredjedel och brödpriserna steg till det tredubbla i hela Europa! Detta handlade inte om några få nödår utan om en väderförändring som fortsatte i flera hundra år! Det är detta som brukar kallas för ”den lilla istiden” och det är dessutom den som är orsaken till att ett redan utsvultet folk blir så hårt drabbat av digerdöden några år senare…

Samtidigt som denna väldiga väderförändring slog till så höll kung Erik Menved på att försöka återerövra hela norra Tyskland. Han ville göra Danmark till Europas största rike ännu en gång, så som det varit 100 år tidigare. Ett tag såg det ut att gå bra! 1311 så hyllades han utanför Rostock av en lång rad nordtyska hertigar, grevar, ärkebiskopar och biskopar som deras herre. 948 riddare deltog i hyllningen! Men för att betala de dyra legotrupperna så hade kung Erik gjort som man brukade och sålt framtida skatteintäkter genom att panta bort delar av riket. Men genom jordbrukskrisen, som alltså inte bara blev till några få nödår, så revs hela skatteunderlaget undan och panterna kunde inte lösas! Eriks bror Kristoffer fick överta rena konkursboet, vilket blev till en fortsatt rutschkana nedåt. Till slut bodde kung Kristoffer i en lånad bondstuga på Lolland. Och kanske var det så som det står i många historieböcker, att bondstugan tändes eld på över hans huvud och att han dog lite senare av skadorna. Kanske är till och med traditionen som säger att stugan tändes på av två danska riddare sann. Förmodligen i så fall därför att de var sura på att Kristoffer försökte sig på att använda det enda rättighet han hade kvar, rätten att slå nya mynt. Dvs. kräva in andras penningar och ge tillbaks mynt med mindre metallvärde.

Niels Ebbesens motiv?
Niels beskrivs oftast som en lågadelsman, som en enkel väpnare, men det var han knappast. Hans fränder tillhör de mäktigaste i riket. Och så hittar vi också både en drost och en marsk från hans ätt redan några få år innan 1340. Hans morbror Niels Bugge räknas ofta som Jyllands rikaste man, så Niels Ebbesen måste ha tillhört en av de främsta stormannasläkterna. Niels Bugge ledde troligen den väpnade motståndskampen straxt innan grevedråpet. Han blev senare dubbad till riddare tillsammans med kung Valdemar nere i Jerusalem. Niels var borgherre på Riberhus, Vardehus och Skodborghus, samt stred med kung Valdemar i Brandenburg -49. Så han var en av kungens främsta under många år. Men ledde senare flera uppror mot kungen, som därför lär ha låtit mörda Niels Bugge vid Middelfart vid nyåret -58.

Ett viktigt skäl till motståndet mot greve Gert var de många stora skillnaderna mellan jydsk och tysk lag. De danska stormännen hade t.ex. mycket stark rätt till sin jord, mens de tyska var helt beroende av sin furste. Något som fick holsteinska ätter till att försöka gifta in sig i danska ätter för att vinna arvsrätt till sin jord. Det fanns också kvar många fria skattebönder i Danmark vid denna tid som nu kämpade för att få behålla sin frihet. Niels Ebbesen träder då fram som en folkets man. En man som stod i ledningen både för adel och fattigbönder.

Fast kanske var det helt enkelt som så att Niels Ebbesen var hertigens utsände dråpare då våren 1340? Utsänd därför att hertigen av sin morbror greve Gert i januari tvingats skriva på ett icke bindande preliminäravtal på omöjliga villkor. Villkor som innebar att hertigen skulle lämna ifrån sig Sönderjylland och istället få norra Jylland. Och det med panter han omöjligen kunde lösa in! Kanske kom grevesönerna nära sanningen när de senare anklagade hertig Valdemar av Sönderjylland för att stödja Niels? Och när vi numera vet att massor av Niels fränder fanns just nere i Sönderjylland, så gör detta det bara än mer troligt att Niels verkligen var hertigens man. Eller åtminstone drost Laurids Jonsens man.

Greve Gerts blodsbot
Den som betalade greve Gerts blodsbot till grevens söner 1351 var riddaren Johannes Gotskalksen Limbek på Niels Ebbesens barns vägnar. Marsken Stig Andersen Hvide skulle betala del av boten till Johannes senare. Johannes brukar beskrivas som en mellanhand i den affären, men inget kan vara mer fel! Det ser vi bland annat av att Johannes Limbek är begravd i Vestervigs kyrka i Refs långt uppe i Thy, den kyrka som är Niels Ebbesens ättekyrka. Att Johannes var en viktig person i sin tid ser vi av att han ägde de två viktiga borgarna Sögård nord Flensborg och Tröjborg nord Tönder. Och han var en tid borgherre i Ribe, nämnd där samtidigt (?) med Niels morbror Niels Bugge i en sen handling från 1376. ”Således som hr. Niels Bugge och hr. Henneke Limbek hade haft dem i sin värjo”.

Johannes/Henneke är på flera sätt släkt med Niels Ebbesen. Dels därför att han är gift med Katrine, en dotter till Jakob Roost (Lange-Frost). Jakob är Niels frände genom att hans båda söner, efter Niels död, blir gifta med Jakobs brorsdöttrar. Men det riktigt viktiga bandet finner vi genom Johannes halvsyskon. Johannes far Gotskalk Limbek var gift med en av de mäktiga syskonen Gyllenstierna, där en av dom, Erik Nielsen, var Valdemar Atterdags andre danske marsk. Gotskalks änka blev så omgift med en från släkten Banner. Det kan vi se av att hennes son Claus Kuddy Limbek för släkten Banners vapen.

Johannes var Niels svåger
Johannes fosterfar tycks ha varit Tage Esbernsen (Banner/Emmiksen) som för samma snedställda vapen som sin son Claus Kuddy Limbek. Det gör Johannes Limbek till halvbror till Niels Ebbesens hustru! Niels hustrus helbröder är då riddarna Claus Kuddy Limbek och Esbern Tagesen. En av Niels Ebbesens söner heter just Tage efter sin morfar. Tage och hans bror Peder blir gifta med Jakob Roosts brorsdöttrar. Gifta med två systrar till marsk Anders Frost och Niels Eisen, och barnen tar mödrarnas namn Frost. 


1354 24/12 Claus Kuddy Limbek
Nicholaus dictus Kwdh kvitterar kung Valdemar för 100 mark lybsk som han mottagit från Valdemar Sappi på kungens vägnar.

Claus Kuddy beseglar med en från vänster skrådelt vapen. Sigillet är borttappat (DAS).

Vi ser t.ex. senare att Esbern Tagesens söner ger en gård till Niels Eisens arvingar. Arvingar som uttryckligen kallas för Niels Ebbesens fränder. Helt enkelt därför att Esbern är Niels Ebbesens svåger och att Niels Eisen är bror till Niels sonhustrur!

Grevens blodsbot betalas av Johannes under det andra peståret 1351 samtidigt som det blir ett stilleståndsavtal mellan grevesönerna och hertig Valdemar av Sönderjylland. Detta brukar kallas för det första av de tre upproren mot kung Valdemar, men förmodligen så ser vi här helt enkelt ett framtvingat avtal därför att pestens härjningar gör fortsatt krig omöjligt. Något vi också ser hända gång på gång nere i Europa just då. Det hela är ett mycket besvärligt avtal där gisslan utväxlas som garanti. Besvärligt helt enkelt därför att många jyllänningar svurit trohet både till hertigen och kungen. Hela upplägget av Jyllands lösen från 1340 bygger ju på ett mycket nära samarbete mellan kungens och hertigens män. Niels Bugge reser till kungen och försöker få till en förlikning, men misslyckas. Det är under hemresan efter ett annat förlikningsmöte 1358 mitt under det andra upproret som han blir dräpt, troligen på kungens uppdrag.

De tre männen i Niels Ebbesen visen
Enligt avtalet från 1340 straxt efter grevedråpet så har hertigen flyttat mot norr och gett grevesönerna pant i söder istället, för att så bit för bit flytta mot söder igen när panterna i norr löses för kronans räkning. Valdemar Atterdags lilla rike utvidgas bit för bit söderut. Och det är jyllänningarna som är konstruktörerna inte bara till detta, utan det är också de som strider med kung Valdemar när han tar tillbaks bit för bit av Själland, Skåne och Blekinge. I dessa strider hittar vi de tre som nämns i Niels Ebbesen visan. Niels Bugge och Poul Glob som strider tillsammans med kungen. Och vi hittar även kungens marsk Anders Frost 1362, svåger till Niels Ebbesens båda söner. Detta efter att jyllänningarna ännu än en gång förlikats med kungen efter det andra upproret och dråpet på Niels Bugge. 1362 är året för Valdemars största seger, då när Hansan besegras utanför Helsingborg. Men det är också då som Valdemar upplever sitt största nederlag i och med att kronprins Kristoffer blir dödligt sårad där utanför Helsingborg.
Hertigens och drottningens halvbror Valdemar Sappi, som äger borgen Arnsholm vid Roost, finner vi hela tiden i kungens närhet. Skickad på det ena viktiga uppdraget efter det andra. Valdemar Sappi som är frilloson till hertig Erik växer upp som fosterson till Jakob på Roost, bror till Esge Frost. Valdemars mor är dotter till drost Laurids Jonsen Panter och hon blev alltså gift med Jakob Roost av släkten Lange-Frost. Och Jakob Roost var en av både hertig Valdemars och hans far hertig Eriks främsta rådsherrar. Laurids andra dotter Birgitte blir gift med Henning Podebusk (Putbus) från Rügen. Birgittes dotter eller fosterdotter blir så gift med en annan Henning Podebusk, den blivande danske drosten och riksföreståndaren.  

Tavla 1 gjord av Steffen Harpsøe, Siden SAXO. (Öppna som tydlig pdf-fil).

En tvekamp med dödlig utgång
Vi kan se hur fränder gifter sig samman gång på gång. Dels för att bekräfta gamla band, men också för att lösa stridigheter. Valdemar Sappi till Roost och Arnsholm är frände även till Niels Bugge i dennes andra gifte. Hans dotter Ingeborg Valdemarsdater Sappi blir efter förste maken Brune Erik Banners död omgift med unge Albret Albretsen Eberstein, och Niels Bugge blir omgift med Albrets syster. Det är den vägen Ebersteinarnas borg Hald vid Viborg kommer till Niels Bugge. 

Ingeborg Sappis förste man Brune Erik kämpar i en tvekamp med Niels Bugges far Bugge Nielsen. Vad den striden handlar om kan vi bara ana. Brune Erik är marsk Erik Nielsen Banners son. Den marsk Erik som är kung Valdemars förste danske marsk, och som har samma namn som den andre marsken, Erik Nielsen Gyldenstierna. Men tvekampen leder till att både Bugge Nielsen och Brune Erik dör! Det dubbla giftermålet där Niels Bugge och Ingeborg Valdemarsdater gifter in sig i släkten Eberstein bör nog ses som en fredsöverenskommelse efter den tvekampen. Även Brune Eriks bror Niels Eriksen Röd dräps. Detta av kungens män då han vägrar att bli arresterad 1355.

När Niels Eisen, brodern till Niels Ebbesens svärdöttrar, dör försöker Valdemar Sappi få del i arvet. Kanske därför att Niels tidigare fått överta gods efter Valdemars halvbror Tord Jakobsen från Roost. Niels Eisens arvingar är bland annat Niels Ebbesens söner och Gro Gevertsdater av släkten Kid/Staverskov. Gro är dessutom samägare till Kjeldkjaer med släkten Panter och Inge Frost (g. Jens Ferke, kungens borgherre på Söborg). Inge är antingen  en dotter till någon av bröderna Niels Eisen och Anders Frost, eller en sondotter till Niels Ebbesen. En av handlingarna kring gården beseglas av Esbern Tagesen. Begripligt när vi vet att han är Niels Ebbesens svåger.

Bröderna Tage och Peder Nielsens fränder
Två handlingar belyser tydligt släktsambanden. Den ena är arvet efter hr Gunner Jakobsen, en av sönerna från Roost. Borgherre på Kalö och halvbror till Valdemar Sappi. Han hade tidigare fått morfadern drost Laurids Jonsen Panters gårdar under dennes ättegård Vilsted, beseglat av Peder Albretsen Eberstein och Poul Glob. Gunners arvingarna blir så Hegedal-grenen av släkten Kid/Staverskov och Glob-grenen av släkten Skobe/Splitaf. Både dessa ätter hittar vi senare i en fejd med Niels Ebbesen söner Tage och Peder. Bröderna fejdar med Peder Kid (Staverskov), Sven Jensen (Skobe/Splitaf) och Jens Hval. Jens/Niels Hvals svärföräldrar var Torluf Pedersen (Bildt) från Haasinggård och Mette Brands (Kid/Staverskov) från Ulstrup, halvsyster till barnen Hase. Sven Jensen var gift med Lene Limbek, dotter till Johannes G. Limbek och Katrine Jakobsdotter från Roost. Detta bevisar med eftertryck att Johannes Limbek betalade blodsboten för grevedråpet som frände till Niels Ebbesen och inte bara som en mellanhand åt Stig Andersen. 

[Før 1403 19. juli]
Forlig mellem brødrene Peder og Tage Nielsen på den ene side og Peder Kid, Svend Jensen (Skobe/Splitaf) og Jens Hval på den anden om de breve, som Torkil Hval havde fået af Niels Ebbesen.

Bevittnare är Elef Elefsen som är Niels Ebbesens brorson, samt Johan Skarpenberg som är gift med Niels Bugges dotter. Beseglare är Peder Nielsen Gyldenstierna av Fårtoft, senare till Ågård, som är gift med Anne Jakobsdater från Roost. Peders syster är gift med Elef Elefsen.

1408. 8. maj

Jakob Nielsen, Jon Nielsen (Skobe/Splitaf), Jakob Hegedal og lille Åge (Kid/Staverskov) oplader til dronning Margrete de breve på gods i Hindsted, Gislum og Års herreder, som de eller deres hustruer havde arvet efter hr. Gunnar Jakobsen, og som var udstedt af hr. Peder Larsen, hans bror og sønner (Panter).

Banden till Kid/Staverskov ser vi kanske tydligast hos arvtagarna till Valdemar Sappis Arnsholm. De är Valdemars kusin Erik Abelsen Rind av en annan frillogren från hertigsläkten, samt Katrine Eriksdater Urne av släkten Banner. Katrine är ättling till marsk Erik Nielsen. Hennes farfar är den med Bugge Nielsen i envigen stupade Brune Erik och farmodern är Ingeborg Valdemarsdater Sappi. Namnet Urne har Katrine efter sin mor, hr Lage Urnes dotter. Katrines arvingar är bland annat bröderna Astradsen (Kid/Staverskov, Urnegård/Nebbegård) och själv är hon ägare både till Arnsholm vid Roost och till Roager. Dvs ägare till gården Vesterbäck i Roager där skogen Staverskov ligger. Ättlingarna till Vogn Nielsen (Vognsen/Jul av Sönderjylland) är också hennes arvingar, vilket som jag ser det visar att hertigens justitiar Vogn Nielsen var en bror till kungens marsk Erik Nielsen Banner.  

Peder Munk dy; Niels och Johannes frände (stycket saknas i SidenSAXO)
1343 febr: Torkild Hval pantar sitt gods i Arnstorp och Smitstorp till Lammün på Niels Ebbesens (söners) vägnar på det villkoret, att Niels skall ge Torkild Hval ett fullgott och tillfredställande vederlag efter skiljedom av de två riddarna Henrik och Ove Nielsen (Panter).

1347 10 jan: Tingsvittne av samma ting visar oss, att nu är godsöverlåtelsen i ordning. De som är Niels Ebbesens (söners) förlovare är Niels bror Esge Ebbesen Krook, Poul Glob samt marsk Erik Nielsen (Gyldenstierne). (Esge blir senare riddare, riksråd och hövitsman i Randers).

På baksidan av handlingen står det: ”Torkild förklarar dessutom Erik Nielsen marsk, Poul Glob, Esger Ebbesen och Peder Munk dy fri från tilltal”. Det hela handlar om att Torkilds son Niels Hval blev tillfångatagen, trots att han hade fri lejd.

Den mest spännande här är riddaren Peder Jensen Munk dy. Han är förmyndare för Niels Ebbesens svåger Johannes G Limbeks och Katrine från Roosts dotterbarn med Sven Jensen (Skobe/Splitaf). Peder Munk dy bör vara bror till Trugild Jonsen af Stenballe (Benderup), vars ene son Jep Trugildsen är fogde på Kalö. Det ser vi av det att Jeps bror Anders Trugildsen får tre gårdar av fru Karine, Sven Jensen dy:s änka. Dvs den Sven Jensen som fejdar med Niels Ebbesens söner, tillsammans med Torkild Hvals son Niels/Jens Hval och Peder Kid.  
Allt detta underbygger - igen - Niels Ebbesens släktband med Johannes G Limbek.

Var Niels Ebbesens hustru en Skinkel?
Det har ofta hävdats att Niels Ebbesens hustru är en dotter till Markvard Skinkel utifrån det att arvegods efter Markvard används för att betala mässor för Niels Ebbesen av hans söner 1405 (mässorna skulle läsas för Niels söner, sonhustrur och sonson Jens Frost, DRB). Men det finns många sätt som det arvegodset kan ha kommit till Tage och Peder Nielsen. Markvards huvudarvinge är Otto Skele Skinkel, och en av hans svärsöner är hr Jens Skram. Peders sondotter Cecilie Frost var gift med Niels Skram, arvinge till sin farbror hr Jens Skram. Och detta gifte sker innan mässorna 1405. Detta och mycket annat gör att vi lugnt kan kasta bort teorin om att Niels hustru är en Skinkel.

Tavla 2 gjord av Steffen Harpsøe, Siden SAXO. (Öppna som tydlig pdf-fil).

Tre dråp
Genom Otto Skele Skinkels två svärsöner kommer vi till tre dramatiska dråp under denna tid. Dels det då ene svärsonen Hartvig Limbek på Nebbegård slår ihjäl Albret Rytter, den nu levande släkten Skeels stamfar, och dels det dråp då andre svärsonens brorson och arvinge marsk Peder Skram slår ihjäl en Ebbe Galt, gift med Margrete Brok. (Hennes brorson Niels Brok är visst gift med Peders ena syster Elsof. Peders svärmor är marsk Anders Frosts dotter Ellen). Genom att Peders andra syster Kirsten och hennes man Oluf Sommer (Brok/Munk?) skriver sig till Bidstrup så ser vi att Skrams arv efter Otto Skele visst finns på Bidstrup. Vi kommer också till denna tids mest kända dråp, det då medkungen Erik Kristoffersens frillosons son riksrådet hr Jens Nielsen Lövenbalk dräper Jens Brok till Clausholm, son till Valdemar Atterdags sista drost. Ett dråp som visst leder till att Mette Brands (Kid) får Hassinggård av den dräptes änka Ide Panter och att dråparen Jens Nielsen får Mettes Ulstrup.
Peder Skrams bror Niels Skram är gift med Niels Ebbesens ättling Cecilie Frost. Modern till Cecilie är en Munk, ägare till Jersore och Holbäk. Det Jersore som dråparen Hartvig Limbek får halvdel i av sin svärfar Otto Skele. Dessutom så är Cecilies morfars syster gift med dråparen Jens Nielsen Lövenbalk och Cecilies mormor är Mette Eriksdater Brune, syster till Katrine Urne (Banner) på Roost/Arnsholm. Hartvig Limbek har övertagit Nebbegård efter Tue Nielsen Bild och bröderna Astradsen (Kid/Staverskov). Då Tue Nielsens son är gift Hvide och då Aage Astradsen trolige son Lille Aage är en av arvingarna till Vilsteds gårdar, så har vi här förklaringen till varför en bror till Tue Nielsens sonhustru, Pors Stigsen (Hvide, Pors/Reisby), skriver sig till Panters Vilsted. Pors söner beseglar för Katrine Urne på Roost. Av allt detta ser vi att gamle Markvard Skinkels gods kan ha kommit till Niels Ebbesens söner på många olika vägar. Kanske genom att sondottern Cecilie Frost är gift Skram, eller genom skifte kring Nebbegård/ Urnegård, Jersore och Iversnäs. Hur sammanvävt allt är ser vi av det att även Ulstrup är inblandat då Jens Nielsen Lövenbalk, gift Munk, övertar Ulstrup. Pors Stigsens sonson med samma namn strider vidare med Albret Rytters sonson Albret Andersen Skeel. Den Albret Skeel som är gift med Niels Ebbesens sonson Jens dotter Else Frost. Syster till Niels Skrams hustru Cecilie Frost. Albret Rytters arvingar övertar senare Ulstrup.  

Genom Albret Rytters änka hittar vi Niels hustru
Albret Rytters änka Marine/Anne blir omgift med Niels Eisens arvinge Jep Kirt, son av Niels Eisens och Anders Frosts ene syster Margrete. De vars två systrar Elisabeth och Cecilie är gifta med Tage och Peder Nielsen. Och det är också hans och Marines dotter Ingeborg (Skeel eller Kirt) som får gården Spangsbjerg av Niels Ebbesens svåger Esbern Tagesens söner. Det är alltså Niels Ebbesens frände Jep Kirts andra hustru Marine/Anne Pig, som allra tydligast visar oss att Niels Ebbesens hustru måste ha varit Esbern Tagesens syster!  

Niels Ebbesens ättling bortrövad!
De många fejderna och dråpen tycks få ett sent efterspel i det brudrov som sker av Niels Skrams och Cecilie Frosts dotter Kirsten Skram. Anders Nielsen Stygge (Rosenkrands) är son till Otto Skele Skinkels dotter Anne och av namnet Stygge att döma, som bara han av syskonen bär, så är han huvudarvinge till morfadern Otto Skele Skinkels Iversnäs, eller möjligen av Bidstrup. 

Från Siden SAXO om boken
Några av de viktigaste resultaten, som presenteras i romanen er:

Johannes G. Limbek var inte bara mellanhand vid utbetalningen av Grev Gerts blodsbot, han var Niels Ebbesens frände.

Niels Ebbesens söner blir inte gifta med två av Niels brors (Esge Ebbesen Krok) döttrar; de blev gift med döttrarna av en annan Esge Ebbesen, nämligen Esge Ebbesen Frost. Döttrarna var således systrar till Niels Eisen och marsk Anders Frost.

Niels Ebbesens hustru var inte dotter till Markvard Skinkel, men till Tage Esbernsen. Hustrun var således halvsyster till Johannes G. Limbek, och Hr. Claus Kuddy Limbek och Hr. Esbern Tagesen var hennes helbröder.

Det är så en av Anders söner Erik Styggesen som rövar bort Niels Ebbesens ättling Kirsten Skram. Fast det tycks som om de många långdragna fejderna kanske ändå delvis får ett slut här, då Mogens Ebbesen Galt, son till den av marsk Peder Skram dräpte Ebbe Galt, blir gift med en av Eriks systrar. Och att en annan syster till brudrövaren blir gift med en yngre Niels Skram.
Även tre andra giftermål in i dråparen Hartvig Limbeks eftersläkt försöker tydligen lösa efterverkningarna av de tre dråpen. Det första är det då Markvard Stigsen, brodern till Pors Stigsen Hvide på Vilsted och Reisby, gifter sig med Hartvig sondotter. Det andra är det då brudens syster gifter sig med den fejdande Albret Skeels brorsson Iver Skeel. Det tredje är det då dråparen Hartvigs sonson och namne unge Hartvig Limbek på Nebbegård gifter sig med Mette Brands (Kids) ättling. Med Mette Hansdater, en sondotter till dottersonen Mads Nielsen Basse af Beg och Johanne Podebusk.
Men att striden ändå inte är över, det ser vi av den långa striden om Brendkjaer mark vid Kolding. En strid som startas av Jens Skrams änka Ellen Glob och Jytte Moltke gift med drostens son Henneke Limbek. De strider tillsammans med Pors Stigsen Hvide, Kid/Staverskovs, Skinkels och deras ättlingar. En fejd som går vidare i generationer...
 

De styvsinnade jydarna?
Bland Niels Ebbesens fränder hittar vi de maktgrupperingar som har en avgörande betydelse för återerövrandet av riket. Och en sak lyser oss i ögonen. Utan jydarna, och hertig Valdemar, så skulle Danmark inte kunnat återerövras. Ändå beskrivs jyllänningarna nästan alltid som besvärliga motståndare till Valdemar Atterdag, och de gör dessutom uppror på uppror mot honom. Niels Bugge själv sägs ha lett två av de tre upproren. Innan det tredje blev han så lönnmördad på kungens uppdrag, vilket denne förnekade. 
Lika illa är det visst med en av de andra kungamakarna, Poul Glob. En av de som nämns i Niels Ebbesen visan och ofta beskrivs som Niels nära vän. Även han strider på kungens sida 1349 nere i Brandenburg. Men hans ättlingar förföljs som inga andra av Valdemar och hans dotter drottning Margrete senare, så Poul blev tydligen kungens mest hatade fiende. Men om det nu var jydarna som var allt för styvsinnade eller om det var kungen som var allt för ”tysk” i sin syn på kungamaktens ställning, det lär det stridas om bland historiker i några hundra år till…

En sak har jag dock blivit övertygad om under mina studier av Niels Ebbesen och hans fränder. Hertig Valdemar är en kraftigt underskattad person i den danska historien. Ibland undrar jag till och med om det inte är honom istället för Valdemar Atterdag vi skall tacka för att det danska riket återuppstod!

Anders Horneman Blomström
Lärare och författare

Viktiga artiklar:
Henrik Fangels ”Släkten Emmiksen og dens gods”, Sönderjyske årböger 1972. Fangel visar här på att släkterna Limbek och Emmiksen/Banner måste ha varit sammangifta.
CA Christensen ”Arnsholm og Valdemar Sappi”, ur festskrift til Johan Hvidtfeldt. Här visar han på att Valdemar var son till hertig Erik. Och han lyfter fram att Valdemar har tre kända barn. Två döttrar, Ingeborg som ärvs av sin farbror Jon Jakobsen från Roost och NN (gift Jon Pedersen Skram); samt sonen Laurids Valdemarsen.

Albret Rytters rustning på målningen är en kyrassiärrustning från ca 1610 - 1640. Så målningen är gjord långt senare. Troligen utifrån en äldre nu förlorad målning. Just denna rustning var populär på målningar så sent som på 1800-talet.

 

Niels Ebbesen och släkten med hjorten i vapnet


Om dom kommer man kunna läsa under länken Kid/Staverskov.
På begäran så ligger där nu några släkttavlor under arbete.