Botulf Kattlunds andra stora fall:

"Bitterheten är som att dricka gift och hoppas det kommer att döda dina fiender."
   Nelson Mandela

De första raderna i Smutsiga hjärtan:

(Jon har fått byta namn till Tjelvar).

Tjelvar Pavaldsons liv har aldrig varit likt någon annans. Om det beror på att han är en passionerad man eller bara på att han inte är tillräckligt försiktig, det kommer hans vänner aldrig bli överens om. Men de som känner honom väl, de vet att Tjelvars liv alltid varit dramatiskt. Vet att segrar och nederlag alltid avlöst varandra i rasande takt. I vännernas ögon är Tjelvars liv helt enkelt en enda lång radda av oförutsägbara händelser. 
Fast så ser inte Tjelvar på det själv. Där andra bara ser problem, där ser han helt enkelt möjligheter. Så har han det med den saken.

I upptakten lär vi känna Tjelvar när han hjälper en mäktig storfurste att fly. Och det från Tyska ordens borg, Marienburg. Norra Europas mäktigaste borg vid denna tid.
Joar blir rikligt belönad av fursten. Livet ser ljust ut. Men snart så slits hans liv i bitar. Varför?

En skeppare och en sjöman hittas mördade i Visbys hamn. Botulf och hans män Knarre och Silas sätts att lösa morden. Spåren går snart till städerna vid flodleden mellan Rigabukten och Novgorod. Bakom det hela tycks ligga en strid om kontrollen av den för Visby så viktiga handeln med Novgorod.

1365 är det år då det mesta händer i denna bok. Ett ganska lugnt år i nordens historia. Efter att kung Magnus tidigt på året besegrats och tillfångatagits av kung Albrekt under striden i Gataskogen. Så den här boken är mer tidlös än "Eldskytten" där Botulf hamnade mitt i tidens många dramatiska händelser.
Furstens flykt från Marienburg är ett undantag. Den skedde faktiskt ungefär så som det berättas i boken. Furst Kestutis klättrade upp genom en skorsten. Han red iväg till sin syster på högmästarens häst. Och han var 65 år gammal när han gjorde det.

Boken händelser är fiktiva. I boken blir biskop Henrik innebränd i sin träborg Örnsborg på Ösel, Arensburgs föregångare (Kuressaare). Hur biskopen, som verkligen levde då, dog egentligen vet jag inte. Men idén har en historisk verklighetsbakgrund. Nästan hundra år senare stormade hansamännen i Bergen klostret Munkaliv och brände inne både biskop och munkar. Över sextio personer blev dräpta i klostret. Den hanseaterna var ute efter var kungens avskydde fogde Olof Nilsson. Olof blev tillfångatagen och fick tre timmar på sig att bikta sina synder, sen slogs han ihjäl tillsammans med en rad präster.

Foto av Werner Burgstaller. Framsida av Jonas Bohlin.
Boken kommer troligen ut 2020.