Botulf Kattlunds andra stora fall: 

"Bitterheten är som att dricka gift och hoppas det kommer att döda dina fiender."
   Nelson Mandela

Tjelvar från Wäta.

De första raderna i Smutsiga hjärtan:

Tjelvar Pavaldsons liv var aldrig likt någon annans. Om det berodde på att han var en passionerad man eller bara på att han inte var tillräckligt försiktig, det kunde hans vänner aldrig bli överens om. Men de som kände honom väl, de visste att Tjelvars liv alltid var dramatiskt. Att segrar och nederlag avlöste varandra i rasande takt. I vännernas ögon var Tjelvars liv helt enkelt en enda lång radda av oförutsägbara händelser.

Fast så såg inte Tjelvar på det själv. Där andra mest bara såg problem, där såg han helt enkelt möjligheter. Så hade han det med den saken.

I upptakten lär vi känna Tjelvar när han hjälper en mäktig storfurste att fly. Och det från Tyska ordens borg, Marienburg. Norra Europas mäktigaste borg vid denna tid.
Joar blir rikligt belönad av fursten. Livet ser ljust ut. Men snart så slits hans liv i bitar. Varför?

En skeppare och en sjöman hittas mördade i Visbys hamn. Botulf och hans män Knarre och Silas sätts att lösa morden. Spåren går snart till städerna vid flodleden mellan Rigabukten och Novgorod. Bakom det hela tycks ligga en strid om kontrollen av den för Visby så viktiga handeln med Novgorod.

1365 är det år då det mesta händer i denna bok. Ett ganska lugnt år i nordens historia. Efter att kung Magnus tidigt på året besegrats och tillfångatagits av kung Albrekt under striden i Gataskogen. Så den här boken är mer tidlös än "Eldskytten" där Botulf hamnade mitt i tidens många dramatiska händelser.
Furstens flykt från Marienburg är ett undantag. Den skedde faktiskt ungefär så som det berättas i boken. Furst Kestutis klättrade upp genom en skorsten. Han red iväg till sin syster på högmästarens häst. Och han var 65 år gammal när han gjorde det.

Boken händelser är fiktiva. I boken blir biskop Henrik innebränd i sin träborg Örnsborg på Ösel, Arensburgs föregångare (Kuressaare). Hur biskopen, som verkligen levde då, dog egentligen vet jag inte. Men idén har en historisk verklighetsbakgrund. Nästan hundra år senare stormade hansamännen i Bergen klostret Munkaliv och brände inne både biskop och munkar. Över sextio personer blev dräpta i klostret. Den hanseaterna var ute efter var kungens avskydde fogde Olof Nilsson. Olof blev tillfångatagen och fick tre timmar på sig att bikta sina synder, sen slogs han ihjäl tillsammans med en rad präster.

Foto av Werner Burgstaller. Framsida av Jonas Bohlin.