![]() ![]()
"Bitterheten är som att dricka gift och
hoppas det kommer att döda dina fiender."
Tjelvar
från Wäta. Fast så såg inte Tjelvar på det själv. Där andra mest bara såg problem, där såg han helt enkelt möjligheter. Så hade han det med den saken. I upptakten lär vi känna Tjelvar när han
hjälper en mäktig storfurste att fly. Och det från Tyska ordens borg,
Marienburg. Norra Europas mäktigaste borg vid denna tid. En skeppare och en sjöman hittas mördade i Visbys hamn. Botulf och hans män Knarre och Silas sätts att lösa morden. Spåren går snart till städerna vid flodleden mellan Rigabukten och Novgorod. Bakom det hela tycks ligga en strid om kontrollen av den för Visby så viktiga handeln med Novgorod. 1365 är det år då det mesta händer i denna
bok. Ett ganska lugnt år i nordens historia. Efter att kung Magnus tidigt
på året besegrats och tillfångatagits av kung Albrekt under striden i Gataskogen.
Så den
här boken är mer tidlös än "Eldskytten" där Botulf hamnade mitt
i tidens många dramatiska händelser. Boken händelser är fiktiva. I boken blir biskop
Henrik innebränd i sin
träborg Örnsborg på Ösel, Arensburgs föregångare (Kuressaare). Hur biskopen,
som verkligen levde då, dog egentligen vet jag inte. Men idén
har en historisk verklighetsbakgrund. Nästan hundra år senare
stormade hansamännen i Bergen klostret Munkaliv och brände inne både
biskop och munkar. Över sextio personer blev dräpta i klostret. Den hanseaterna var
ute efter var kungens avskydde fogde Olof Nilsson. Olof blev
tillfångatagen och fick tre timmar
på sig att bikta sina synder, sen slogs han ihjäl tillsammans med en rad
präster. Foto av Werner Burgstaller. Framsida av Jonas Bohlin.
|